Änligen

Efter drygt en veckas vila har jag nu sprungit 5 km utan att ha hostat en enda gång, jiiipii. (fast jag ska erkänna att ngn hostning kom när jag var i "mål" men det är ok) Jag har inte hostat mer ikväll heller. Så imorgon är det jag som ställer klockan på 04:45, drar på mig löpar kläderna, kokar havregryns gröt som ätes med soya mjölk och äppelmos. Mums!!
Hoppar in i bilen vid 05:45 och åker till Östermalms ip för att träna med Nordic Military Training. Ska bli så himla kul. Gud vad jag har saknat ALLA!!!

Jag lever

Jo jag lever men har konstigt nog inte haft någon inspiration till att skriva.
Vad har jag sysslat med i vinter?
Jo världens roligaste träning, Nordic Military Training. Det är konditions träning med styrke inslag mest hela tiden ute i skogen, ledd av militärer, poliser, brandmän. Helt underbara instruktörer och ankare (ankarna peppar och ser till att alla hänger med) är det där.
Träningen innehåller allt jag älskar; lera, smuts, gemenskap, glädje, svett, utmattning, puschning, peppning, glädje jo jag skulle kunna fortsätta i oändlighet.
5 veckor camp var det före jul och oj så stark jag blev av dom. På det avslutande fys testet gjorde jag 37 armhävningar på TÅ. Jag som alltid har kört armhävningar på knäna.

Tanken var att jag bara skulle köra ett camp och sen ta tag i löpningen. Men insåg att abstinensen efter träningen och alla kompisar skulle bli för svår. Så nu har en ny camp startat som varar i sex veckor. På fys testet som gjordes första veckan så gjorde jag 50 armhävningar på tå, glädjen var stor. Stolt som en tupp är jag.

Tyvärr har det varit träningsvila i en vecka pga en elak hosta som har hållt i sig i en månad.
Jag har också sedan mitten av december dragits med en sträckning i sätesmuskeln som så sakteliga håller på att bli bra. Hade träningsvila nästa tre veckor runt jul!!!!

If Linnèa träningen är också igång men dessa veckor då militär träningen är igång får jag nöja mig med ett Linnèa pass i veckan.

Något som jag ser otroligt mycket fram emot är träningslägret med If Linnèa som går av stapeln i Smygehuk i Skåne i april. Ska bli helt underbart att tillbringa flera dagar med detta härliga gäng löpare.

Men nu ser jag fram emot att kanske kanske trots doktorns order börja träna på måndag igen.

Härliga Instruktör Bruno har gett order om 100armhävningar per dag som man kan dela upp i 20st per gång, de första två ska vara på tå. Detta ska ske från imorgon söndag tills nästa måndag. Men jag har tjuvstartat i torsdags redan och dessutom lagt till sittups. Nu ska jag bli STARK!

När jag blir gammal.....

Idag skulle jag hämta bilen på en verkstad i Nacka där vi var tvugna att lämna bilen efter missöde vid däck bytning.
Jag tog med mig vovven och tog bussen till verkstaden, men bilen var inte klar!! Kanske i mitten på veckan!
Vad göra då? Nä inte åker man tillbaks hela vägen utan att ha gjort något.
Sagt och gjort Alice (vovven) och jag gick på långpromenad. Vi letade upp Nyckelviken som är ett naturreservat. Där gav vi oss ut i skogarna och gick längs med vattnet och tittade ut över Stockholm. Plötsligt hör vi steg bakom oss och förbi oss joggar en farbror iklädd finbyxor och träningsoveralls jacka med hantlar i händerna!!!
Han var säkert över 80!! Så pigg vill jag också vara vid den åldern kan man få beställa det tro??

Tomtar och troll

Nä inga tomtar har jag sett men det var nästan så att trollen tittade fram i skogen i fredags kväll.


Jag, Ultraschmultra och ett gäng från Ultraschmultras army träning skulle ut och göra skogarna i Täby osäkra. Med pannlampor, reflex västar gav vi oss iväg, tio äventyrliga människor. Vi sprang i mörkret och skenet från pannlamporna gjorde skogen trollsk. Jag fylldes av en känsla av andakt, det var vi, naturen och djuren som fanns där i mörkret,djuren undrade säkert vad det var för idioter som kom springande och störde, som dessutom behöver lampor för att se. Känslan är svår att beskriva men det kändes som om jag sprang med ett leende på läpparna.

För det mesta så sprang vi på en led men ibland som när Bruno skulle visa oss en bunker ja då var det mitt ut i skogen som gällde över stock och sten. Det var så härligt underbart, benen var lätta och hoppade glatt över hindren. Vi klättrade ned i bunkern som vi efter lite letande hittade och blev härligt smutsiga (i alla fall vi som tog den krångliga vägen). I bunkern var det en lång mörk gång uppför som vi skulle springa med släckta lampor. Det var spännande och jag blev på köpet lite åksjuk om man kan kalla det det Foto: Bruno

Först har jag efter Tjurruset fått smak för terräng löpning och nu för terräng löpning i mörker hur ska detta sluta?

Efter avslutat pass hade vi en mysig picknick, Halloween picknick kanske man kan kalla det. Ultraschmultra och jag Foto: Bruno

Det blev ca tolv kilometer och Ultraschmultra och jag var eniga: vi skulle ha kunnat tagit ett varv till...

Så nu drömmer jag om ett nytt nattligt äventyr gärna ett långpass på ett par mil i skogen under en natt...

Kon som lekte tjur

Jag, Britta, Tone och Mia före starten

Igår begav sig fyra glada Linnèaner (medlemmar i IF Linnèa) till Flemmingsberg och Tjurruset som för första gången släppte lös ca 550 kvinnliga tjurar eller kossor kanske vi var.

Vi var galet sugna på att springa, tänk att man kan längta så efter gyttja och lera.

När starten gick så var det bara att jogga på i maklig takt för det var trångt, men vad gjorde det för här gällde det inte att slå någon tid utan bara ha kul och njuta av lera, smuts och vatten!!!

Efter en kilometer eller så blev det lättare att springa och vi övergav fältet vi sprang på ibörjan och begav oss in i skogen. Nu gällde det att se upp var man satte fötterna, för här var det rötter, stenar och lera. När det kom en backe så sa jag mantrat till mig själv: "upp med huvudet ut med brösten och höften" , men nu fick jag problem hur skulle jag nu se alla rötter och stenar? Jag som är så klumpig? Men det gick man fick ha ögonen neråt.

Det var helt underbart i skogen, träden lös i alla höstens härliga färger och löpningen kändes lätt. Efter fyra kilometer började utmaningarna på riktigt, nu kom geggan och kärren. Plötsligt så såg man hur löparna framför en sjönk ned till knäna i ett kärr. Äntligen skulle man få bli blöt och geggig!!!!

Det var bara att kliva i och försöka springa. Ibland fastnade benet och man fick dra upp det och flera gånger var det ytterst nära att jag låg raklång i kärret. När man sjönk ned som värst var gyttjan upp till ljumskarna.

Efter ett tag så kom man upp på torra land igen och nu var skorna hala!!!

Men otroligt nog höll jag mig på fötterna även när man var tvungen att springa på bergshällar. Nu växlade banan mellan skogsterräng, kärr och mycket leriga parti. Konstigt nog så kändes det aldrig riktigt jobbigt antagligen för att man var så fruktansvärt koncentrerad över var man satte fötterna och så klart för att det var så KUL!!!

När banan närmade sig slutet, när det var ca tre kilometer kvar så kom man ut på ett fält i närheten av mål och start området och nu skulle man över ett stort dike som naturligtvis var vattenfyllt. Jag tog satts och hoppade men plurrade i med hela ena benet och fick dra mig upp med armarna medans glada killar hejade glatt.

Efter ett tag så kom man till en å där det stod funktionärer som talade om att man skulle hålla i ett rep och vada igenom ån. Vattnet räckte mig till armhålan. Jag min badkruka kan säga att jag har badat i oktober DET har aldrig hänt kan jag lova!!

Nu började jag förbereda mig för hindrena som jag trodde skulle komma jag hade fått för mig att det skulle ligga bildäck som man skulle hoppa över, stora hinder som man skulle över, typ sådana som man ser i militär filmer a là En officer och gentleman. Men de kom aldrig, det som kom var ett nytt kärr där pigga och muntra funktionärer bokstavligen puttade i en i. Detta kärr luktade enormt illa. Skulle jag någonsin bli kvitt denna stank????????????? Banan avslutades med en enorm backe, som jag trots IF Linnèas back träning fick gå uppför. Sen bar det nedför mot mål och jag orkade med en liten spurt på slutet. Tiden blev 1,01,24 vilken jag är mkt nöjd med.

Tone, Britta och Mia var såklart redan i mål de snabba vesslorna.

Glada leriga löpare! Foto Mia

Vi hämtade våra väskor och gick för att ta av oss alla leriga kläder, vi var så härligt lyckliga! Detta var bland det roligaste jag gjort och det var det roligaste loppet jag varit med på!!!

Mina leriga skor

Så här lycklig blir man av Tjurruset, god bulle som Britta bjöd på och härliga klubbkamrater.

Vi beslöt på stående fot att IF Linnèas terrängsektion var bildad. Mer terräng åt folket.

Tone och jag försöker se arga och farliga ut inför loppet!!

TRÖST

Jag avstod ju från SUM pga knät men nu ska jag trösta mig med Tjurruset!!!!!
Jag och tre härliga klubb kompisar ska springa. Det lär bli kallt, lerigt och blött och förhoppningsvis alldelles underbart.

HJÄLP

Kan någon hjälpa mig, jag har lyckats dribbla bort kommentars funktionen och har inte lyckats få tillbaks den hur jag än försöker. Antar att jag inte är tekniskt begåvad nog. Men man kan inte vara bra på allt.
Vore tacksam för hjälp. Ni kan svara i några inlägg längre ned där kommentars funktionen finns eller maila mig på pernillaj@comhem.se
TACK!!!!!