Långpass

Igår gav jag mig ut på ett efterlängtat långpass. Löpningen har gått trögt på sistone och inspirationen har varit som bortblåst. Men under långpasset som gick längs Årstaviken, Hammarby sjöstad, danvik, slussen, via gamla stan mot Stadshuset, längs Norr mälarstrand, över Västerbron och hem via Årstaviken igen, hittade jag inspirationen igen. Benen var pigga, solen sken och tempot ökade ju längre jag kom kändes det som. Allt som allt blev det 22,11 km.
Nu är jag på banan igen. På tisdag blir det ett nytt pass.

Midsommar

Oj nu står midsommar framför dörren igen.
Vi har varit i Norge ett par dagar och så mycket springning som jag hade tänkt blev det inte! Vet inte vad det är med mig, känns som om inspiration saknas.
Ett pass i Norge blev det i alla fall. Och imorse sprang jag ett SAKTA och TUNGT 8,6 km pass längs Årstaviken. Med håll och illamående. Jag ska inte springa direkt på morgonen tror jag. Men ibland är det enda sättet att hinna med. Träffade Mimmi i skogen, det blev ett svettigt kram kalas. Så kul att träffa henne, det var länge sedan. Nu bär det snart av till Svärföräldrarna på Väddö och sen åker jag hem imorgon kväll för att jobba.
På lördag hoppas jag på ett långpass.

Ett gott skratt

Vill ni ha ett gott skratt kan ni komma till Årstafältet när jag deltar i Friskis&Svettis ute gympa. Jag har noll kordinationsförmåga och takt. Balansen kunde också vara bättre så jag ser nog ganska så rolig ut skulle jag tro. Men jag tycker ändå att det känns bättre än förra sommaren.
Gympa är nog bra för mig men jag har inte riktigt bestämt mig för om jag tycker det är kul.
Sprang den korta biten till gympan och var på vippen att ta ett löppass istället. Men idag segrade förståndet.

Olympiska elden????

Nä det var inte den jag såg utan en löpare med en fackla från organisationen World harmony run.. De springer med en fackla genom världen för att sprida vänskap och förståelse. När jag körde bil så såg jag en ensam löpare med en fackla trodde först inte mina ögon. Han såg så vilse ut, precis bredvid bilarna. Längre bort vid vår tvärbana så såg jag en minibuss med emblemet World harmony run på och löpare i och utanför bilen. Gå in på deras hemsida: www.worldharmonyrun.org
En spännande idè tycker jag.

Motvind

Idag sprang jag i motvind både i ordets rätta bemärkelse och psykiskt. Det var tungt, kände mig inte motiverad. Gav mig ut för att jag ska få ihop lite mil i denna stressiga vecka. Kanske det blockerade mig. ´För det gick tungt och jag ville bara hem trots det vackra vädret. För vid Årstaviken så blåste det inte.
Kanske jag ska skrota mina tränings planer.Kanske jag är en sån som inte vill ha planer. Kanske jag skulle kapitulera för att denna vecka är fullspikad och lägga bort kraven från mig själv att springa. Utan bara ge mig i väg om jag ser att tid finns? Fast jag kanske kommer må dåligt om jag inte springer mina tre-fyra mil...
Just nu känns det som om jag helt har snöat in på löpningen, jag tror grovt uppskattat att jag av 100% tankar tänker löpning minst 80%. Kanske jag ska försöka koppla bort löpningen lite och ta nya tag i Norge nästa vecka? Vi får väl se. Eventuellt går jag upp tidigt för att springa imorgon fast jag inte borde, då jag ska jobba natt imorgon.
Vi får vällan se, nu ska här duschas koka the och ätas en tallrik fil.
Usch jag är fast i kvällsmålens klor igen inte bra inte bra. Det blir ofta en tallrik fil m müsli. Ja ja jag smäller i vilket fall inte i mig en massa mackor. Oj nu skrek mannen till Zlatan gjorde mål.

Tjuvlyssnat

Här kommer en rolig dialog snodd från hemsidan Tjuvlyssnat:

4:ans buss, vid Stadion

Två damer ~65 sitter och pratar när de plötsligt får se all tumult runt Stadion (där KISS-konserten ska vara).
Folk sitter i grupper och dricker öl/vin/sprit och par grovhånglar i gräset.
Dam 1: Vad är det som händer här kan man tänka?
Dam 2: Jaa du, inte vet jag. Måste vara någon skolavslutning eller något, kan det vara det?
Dam 1: Men de är väl först nästa vecka, och ser de inte lite väl gamla ut?Dam 2: Nu vet jag vad det måste vara. Det måste vara invigningen till Stockholms maraton som går av stapeln imorgon, det måste det vara.
Dam 1: Ja, det måste det vara.

Att inte springa eller springa!!

Det var frågan ikväll. Latheten vann. Skyller på att det behövs en vilo dag. Och eftersom jag ska upp tidigt vid 05.00 och springa ett fart pass så är det bra att vila ikväll......
Men har sammanlagt gott mer än tre timmars promenad med Alice idag. Så inaktiv är jag inte.

Hetta

Vilken värme. Det känns som om man har blivit förflyttad till medelhavet.
Idag har jag varit på 1-års kalas. Mycket kul!!!!
Åt alldelles för mycket tårta och bullar. Jag är en riktig gottegris, tänker hela tiden att jag måste dra ned på godis och äta nyttigare. Men det blir tyvärr bara en tanke.....
Idag har jag sprungit nästan en mil i hettan. Tungt men skönt. Sprang i skogen så mycket det gick till Skanstull för att lämna en grej till dotter H som var hos en kompis. Sen samma väg hem igen. Ville inte springa på Södermalms sidan av Årstaviken, som är full av promenerande, cyklande folk.
Jag får nog ta och revidera mitt mål att alltid ligga under 6.00 tempo. Vid terräng och långlopp kan jag ligga över 6.00. Sen en dag kan jag nog minska ned tiden. Det är jobbigare att springa terräng särskilt när det går uppför bland stock och sten
Nu ska här duschas.

Mot nya tider

Nu har jag haft två pass på rad som tempot har varit under 6.00. Så ska det fortsätta. Nu ska jag bli snabbare och variera min löpning bättre.
Planen som jag nu grunnar på är att ha ett per vecka: ett kortare pass på 5-6 km där jag verkligen pressar mig på att springa fort, ett pass i terräng och ett långpass . Det korta snabba passet kan bytas ut mot fartlek också.
Om tiden hinns med så tar jag gärna ett fjärde pass också kanske då en skön och lugn mil.
Ska grunna vidare men just nu känns det bra.
I Onsdags var jag ju ute med min man på en kort runda. Första rundan efter marathon. Då var benen så pigga så det kändes som om jag kunde springa hur fort och hur långt som hellst. I torsdag morse mkt tidigt var jag ute på en sex km runda och då var det lika tungt som det var lätt kvällen innan. Trotts det var tiden i mina mått mätta bra, under 6.00 tempo.

Idag har jag först gått på en nio kilometers promenad med mannen och dotter H som dock avvek efter sex kilometer. H fick vi locka med lunch på restaurang och glass på ett fik. Vi promererade från oss i Årsta till Hammarby sjöstad och satt där i solen och lyxade till oss med en härlig lunch trotts att vi inte hade råd. Tänk Mimmi och jag som brukar springa förbi där ibland, svettiga och dana och längtans fullt titta på dom som sitter vid restaurangerna. Nu var det min tur!
Hemkommen från promenaden som varade i flera timmar så bytte jag om till löparkläderna och gav mig ut på en runda. Det blev dryga milen med under 6.00 fart. Nu är jag på G med farten. Tidigare var jag sällan under 6.00 fart, till det har ´Mimmi behövts. det gör hon fortfarande. Det känns som om maran har gett mig självförtroende.
På kvällen blev det en till promenad med Alice, så idag har benen fått röra sig ordentligt.

Avslutning marathon rapporten

Nu var det tungt här har jag den långsammaste kilometer tiden om man räknar bort de första fem kilometrarna. Vid slussen hejar publiken glatt och lite kraft återvänder, springer in under Slussen där bjuds det på sval avgas luft. Nu börjar lååånga Södermälarstrand. Vid halva ungerfär bjuds det på buljong. Tvekade om jag skulle ta en mugg eller inte, det lät inte direkt lockande. Men jag tog två, tre klunkar och det gav resultat om än psykologiskt.

Nu var jag ju tvungen att se pigg ut igen för om jag hade tur satt S kvar på sin plats vid backen upp mot Västerbron. Men jag insåg att det var lika bra och ta en snabb promenad uppför backen för att inte slösa krafter. S satt där och var så gullig och gav mig lite putt hjälp uppför. Tack.
På Västerbron såg jag två söta damer (de kanske inte var så gamla, men gav det intrycket. DE SPRANG OM MIG!! Sakt och gjort jag tog rygg på dom längs med Norr Mälarstrand. Nu kändes det verkligen som om slutet snart närmade sig och jag kände vittring på en bättre tid än vad jag har vågat hoppas på.

Före Torsgatan såg jag tjejen jag träffade under första varvet, hon från Vällingby marathon. Såg henne på nästan exakt samma plats som på första varvet. Nu hade jag tappat bort damerna, ingen aning vart dom tog vägen men jag väljer att tro att jag svischade förbi dom. Så jag tog rygg på henne. På slutet av Torsgatan bjöds det på druvsocker som jag tog emot det skulle jag inte ha gjort och vad torrt det blev som att tugga krita. Som tur var dök det upp en vätskekontroll.
Apropå saker att stoppa i munnen så tror jag det var alldelles på slutet av loppet som jag fick en hink räckt mot mig, stoppade ner handen för att ta upp det det bjöds på. I min hand fick jag något slemmigt runt avlångt min association gick till mördar sniglar. Urk!! Det var salt gurka, tog en tugga bara för att. Men urk säger jag igen.

De sista tre kilometrarna var långa. Kollade min klocka och såg att jag otroligt nog borde ha changs att komma i mål på 4.45 mina drömmars tid. Nu ökade jag takten rejält, kände att jag hade krafter kvar. Plötsligt när vi svängde in på Sturegatan såg jag Stadion åh vilken underbar syn all trötthet var som bortblåst och en tår fuktade ögonen. Trodde ett tag att jag skulle brista i gråt. Men man kan ju inte springa snabbt om man inte ser något pga alla tårar....

Nu ökades takten igen. De sista två km sprang jag om ca 40 löpare. Kilometertiden var nu 6.10. In på Stadion ökade ännu mer in på upploppet la in värsta spurten. I mål på 4.45.20!!!!!!!!!!!!!!!!!
Nu blev ögat blött igen och en lyckogråt klump i halsen infann sig. Åh vilken härlig känsla. Min söta dotter och hennes kompis kom fram till mig åh så kul det var att se dom. Min man och svåger nr 1 hade försökt ta kort men jag var visst för snabb för dom och sen hittade jag inte dom igen. Inne på Stadion var också svågerns barn och fru och hejade. Tack för att ni höll ut en hel dag i värmen. Fick min fina medalj som jag ska vårda ömt.
Åter på ÖIP fick jag finish t-shirten och en påse med ätbart. Efter mkt om och men fick jag min påse med kläder som jag lämnat in. Den hade ställts i fel nummer ordning. Så det tog lite tid. Dottern och kompisen orkade inte vänta utan åkte före hem.
På väg mot Stadions tunnelbana så kom jag på att jag lika gärna kunde promenera till Hötorget och åka därifrån. Det måste vara ett bra betyg åt mina ben. Visst var jag trött men inte alls så illa som jag trodde. Inget illa mående och inga krämpor. Nu var denna långa rapport slut och tack ni som orkat läsa ända hit. Som avslutning kan jag konstatera att detta bara var början på min marathon karriär. Nu ska här planeras.

Härligt underbart

Åh det är så underbart att springa jag älskar det!!!!!
Var ute på en fyra km prova benen efter maran runda och åh vad bra det kändes. Benen var pigga och jag längtar ut igen så kl 06.00 imorgon är det jag som ger mig ut.
Imorgon fortätter jag mara rapporteringen.

Fortsättn. Sthlm Marathon

Nu fortsätter jag där jag slutade vid Rålambshovs parken. Löpningen flöt på och fantastiskt stöd bjöd dom från Runners World, de hejade och tjoade. Min svåger nr 2 med familj stod där längs Norr mälarstrand och hejade. Tack. Framme vid Stadshuset höll en kvinna fram en liten påse med annanas bitar och sa varsågod. Det var gott det och gav förnyad energi. Tack du främmande rara person!!!

Nu väntade snart den tyngsta delen, enligt mig, av banan den som gick via Vasagatan och ut på Torsgatan. På Vasagatan sprang jag ihop med en tjej som sprang en bit med mig på Vällingby marathon. Vi små pratade en stund innan våra vägar skildes åt. Vid bortre delen av Centralen där Arlanda tågen går var det bara en smal passage så där var det kö för att ta sig igenom: Mycket mycket trist men snart kom förklaringen till det. Plötsligt kom ledarbilen och den ledande Kenyanen flög förbi herrejisses vilket tempo. Han hade inte långt kvar till mål och jag var inte äns klar med första varvet!!!
I slutet av Torsgatan bjöds det på druvsocker jag tackade och tog emot.
Nu bar det av mot Odenplan. Jag kände mig fortfarande pigg. Vid Odenplan var det mkt publik!

Jag tog rygg på olika löpare då jag kände att jag behövde drag hjälp och ibland så lät jag bli och bara sprang. Det roliga är att de jag tog rygg på ofta dök upp lite då och då längs loppet.
Nu var det inte allt för långt kvar tills halva loppet skulle varar avklarat.
Fortsatte mot Humlegården. Efter ett tag så skymtade jag Stadion. Nu var det snart bara halva loppet kvar, detta skulle gå vägen jag kommer att klara det var mina tankar vid halva loppet. När vi svängde in på Vallahalla vägen för att på börja andra varvet var vinnaren i mål redan och pustade vid det här laget ut!

Vid Gärdet fick jag lite huvudvärk trodde först att det var solen men efter en snabb analys så kom jag på att det måste ha varit det kalla vattnet som jag med jämna mellanrum hade doppat min keps med.
Så nu var det slut doppat med kepsen. Analysen var riktig för huvudvärken försvann när kepsen var torr.
På Gärdet bjöds det på banan. Gott gotti gott gott.
Jag hade av många hört att Djurgårds sträckan skulle vara tung men det tyckte inte jag hur kan den vara tung när det är så vackert. Visst det var inte så mkt publik men det har man ju inte annars heller när man springer.

Jag har glömt att berätta att jag i början av loppet försökte haka på 5.00 hararna och gjorde det ganska länge också men vid en vätske kontroll vid Centralen tappade jag bort honom.
Nu på Djurgården dök två 5.00 harar upp framför mig. De sprang SAKTARE än jag, gjädjen spred sig i min kropp när jag sprang om dom. Det var nu jag fick vittring om att det var möjligt att komma i mål före 5 timmar. Taktiken var enkel, de skulle inte få springa om mig så länge jag hade dom bakom mig så var jag trygg.
Före Djurgårdsbron stod min make och hans bror (Svåger 1) med familj och hejade nu hade jag inte krafter att flyga på dom och säga bu. Nu var det fullt fokus.
På Strandvägen bjöds det på energikakor, tänk vad vad det kan göra gott att äta lite när man springer långt.
Nu var det bara att kämpa på, min höft hade börja göra lite ont och benen var lite trötta. Vid skeppsbron stod Svåger nr 2 med familj igen, då var jag ju tvungen att försöka se lite pigg ut.
Vid slottet hade jag sprugit 30 km, tänk nu var det bara ca 12 km kvar men ack vilka långa kilometer.
Forstättning följer senare.......

STOCKHOLM MARATHON

Nu är jag redo för att återberätta min marathon upplevelse. Nu när allt har sjunkit in och livet börjar te sig normalt igen.
Då börjar vi: Jag hade ställt väckar klockan på halv nio på lördags morgon. Tänkte att jag äter en sen frukost och sen ett mellanmål före loppet. Men tävlingsnerverna gjorde att jag vaknade halv sju och behövde besöka ett visst ställe -- två gånger. Sen var det lögn att somna om men låg och läste lite löpning i Runners World. När maken vaknade gick vi på en uppfriskande morgon promenad med Alice. Frukosten blev sen klockan hann bli över nio innan vi åt. Jag åt fiberhavregryns gröt och en smörgås. Sen var jag som en yr höna när jag långsamt började göra mig i ordning. Ville att tiden skulle gå fort så att jag kunde ge mig iväg på mitt stora äventyr!!
Klockan elva kunde jag inte hålla mig längre utan sa hejdå till min familj och åkte mot Stadion där jag hade bestämt träff med J, som hade blivit frisk!!!! J lärde jag känna på långpasset i december med teamfakta och vi har hållt kontakt via jogg.se hela vintern och våren. Så jag såg verkligen fram emot att träffa honom igen.
Otroligt nog så hittade vi varandra direkt där vi hade bestämt träff utanför Danika hallen. Efter att J hade hämtat sin nummerlapp så letade vi reda på en liten lucka i skuggan i gräset. Där satt vi och gjorde oss iordning laddade och slappade. Fjärilarna dansade i magen men de höll sig ganska lugna. Det var en mycket bra uppladdning att sitta där med J och prata löpning, barn m.m Antagligen hjälpte det mycket för att hålla fjärilarna i schack. Tack J.
När det började närma sig start tid lämnade vi in våra påsar för förvarning och begav oss till våra respektive startgrupper. Tyvärr var vi i olika grupper J i D och jag i F.
Det blev en halv timmes väntan i start fållan. Lyckades leta upp lite skugga. Nu längtade jag verkligen tills starten skulle gå, benen ville röra på sig.

Klockan två gick start skottet och vi började röra oss framåt sakta sakta. Ca sju minuter över två passerade jag den röda mattan som registrerade min start tid. Nu var äventyret igång. Men ingen kan påstå att det gick fort i början. De första fem km var de långsammaste i hela loppet. Men det gick ändå att springa och det var ju huvudsaken för jag hade ju inte bråttom jag hade lovat mig själv att gå ut lugnt att inte dras med i andras tempo. Längs Vallhalla vägen var det tom ngn som gick, redan. Men det kanske var en medveten taktik. När gärdet närmade sig så såg man män stå och uträtta sina behov mot träd både här och där. Hur kommer det sig att manliga löpare blir kissnödiga hela tiden och inte kvinnor? Är det så att bara för att det är lite krångligare för oss så kniper vi medans männen bejakar sin kissnödighet mest hela tiden? Oj nu svävade jag visst ut en aning. Tillbaks till löpningen. Jag hade tagit med mig en halv liters pet flaska och låtit vätske bältet stanna kvar på ÖIP. Kände att det var skönt att springa utan att ha ngt runt midjan. Så jag härmade J och tog med mig en flaska i handen och kunde då hoppa över den första vätske kontrollen vilket visade sig vara klokt då det var kö där.

Det var härligt att springa solen sken och mycket publik. Nu började jag hålla utkik efter mina supporters. När Gärdet sträckan led mot sitt slut så såg jag plötsligt min svåger och hans familj. De hade inte upptäckt mig så jag hoppade fram och sa bu. Jätte kul att se bekanta ansikten och känna deras stöd. När Strandvägen kom kunde man springa i skuggan i alèn. Vid Strandvägen så stod min tränar kollegas man och hejade främst på sin fru men jag fick också lite hurra rop tack tack.
Värmen var inte så jobbig som jag hade varit rädd för jag blötte min keps med jämna mellanrum och sprang genom duscharna.
Jag höll mig till planen att dricka vid varje kontroll av både vatten och sportdryck och gå medans jag drack. Fast det var jobbigt att gå de få metrarna för man ville ju springa.

Så sprang vi förbi Kungsträdgården, benen var pigga och ännu var det låååångt till mål. Sen passerades slottet och alla turister. Nu väntade en lång och seg sträcka, Södermälarstrand. Jag förökte nu låta bli att tänka på att allt jag passerar kommer jag att se en gång till. Tittade på den vackra utsikten och konstaterade som vanligt att Stockholm är otroligt vackert.
Nu närmade sig Västerbron, jag visste att min kompis S skulle sitta i backen upp mot bron så jag frångick min plan lite planen var att gå uppför de värsta uppförsbackarna för att inte slösa energi.
Om jag går så fort jag kan uppför en backe, så går det nästan lika fort som om jag sprigner sakta uppför och på köpet så använder jag andra muskler ett tag och tar inte ut mig i onödan. Men nu satt ju S där och hur skulle det se ut om jag gick redan på första varvet. Så jag sprang. S satt där hon hade lovat och hejade glatt. Uppe på bron letade jag med min blick efter Mimmi min löparkompis, som hade sagt att hon skulle stå vid Västerbron. Plötsligt såg jag henne stå på andra sidan vägbanan med sin rara familj. Fick energi av hennes härligt smittsamma leende. Fortsatte springa en bit till uppför Västerbron men där det blev som brantast så tog jag och gick.

Sen bar det av nedför mot Rålambshovsparken och därifrån får jag fortsätta imorgon för nu går ögonen i kors.

Placering
1711
Sluttid
4.45.20
Genomsnittsfart
6.45/km


Distans Tid Min/km Plac
5 km 0.34.33 6.54/km 2540

10 km 1.08.27 6.46/km 2383

15 km 1.42.35 6.49/km 2291

20 km 2.17.06 6.54/km 2224

Halvmaraton 2.24.07 6.22/km 2166

25 km 2.49.20 6.27/km 2040

30 km 3.23.37 6.51/km 1929

40 km 4.32.01 1756

Mål 4.45.20 6.03/km 1711

Ömma ben och lite tomhet

Är fortfarande lycklig över min prestation i lördags men även lite tom. Det är som när man var liten när julafton var över. Det man har tränat för i 9 månader är över. Vad händer nu? Inget? Jo nu ska det ut och springas i skogen för här ska det tränas inför SUM Sörmlands Ultra Marathon. Så nu vet ni vad jag gör i sommar.
Imorgon ska jag sätta mig ned och skriva ned en lång mara rapport. (Om det inte blir tidsbrist vill säga).
Gå in på Ultraschmultras sida och läs hennes underhållande marathon berättelse/rapport http://gullfot.blogspot.com