Mot nya tider

Nu har jag haft två pass på rad som tempot har varit under 6.00. Så ska det fortsätta. Nu ska jag bli snabbare och variera min löpning bättre.
Planen som jag nu grunnar på är att ha ett per vecka: ett kortare pass på 5-6 km där jag verkligen pressar mig på att springa fort, ett pass i terräng och ett långpass . Det korta snabba passet kan bytas ut mot fartlek också.
Om tiden hinns med så tar jag gärna ett fjärde pass också kanske då en skön och lugn mil.
Ska grunna vidare men just nu känns det bra.
I Onsdags var jag ju ute med min man på en kort runda. Första rundan efter marathon. Då var benen så pigga så det kändes som om jag kunde springa hur fort och hur långt som hellst. I torsdag morse mkt tidigt var jag ute på en sex km runda och då var det lika tungt som det var lätt kvällen innan. Trotts det var tiden i mina mått mätta bra, under 6.00 tempo.

Idag har jag först gått på en nio kilometers promenad med mannen och dotter H som dock avvek efter sex kilometer. H fick vi locka med lunch på restaurang och glass på ett fik. Vi promererade från oss i Årsta till Hammarby sjöstad och satt där i solen och lyxade till oss med en härlig lunch trotts att vi inte hade råd. Tänk Mimmi och jag som brukar springa förbi där ibland, svettiga och dana och längtans fullt titta på dom som sitter vid restaurangerna. Nu var det min tur!
Hemkommen från promenaden som varade i flera timmar så bytte jag om till löparkläderna och gav mig ut på en runda. Det blev dryga milen med under 6.00 fart. Nu är jag på G med farten. Tidigare var jag sällan under 6.00 fart, till det har ´Mimmi behövts. det gör hon fortfarande. Det känns som om maran har gett mig självförtroende.
På kvällen blev det en till promenad med Alice, så idag har benen fått röra sig ordentligt.