Härligt

Både igår och idag har jag sprungit sex km med min hund Alice delvis i terräng för det gillar hon. Mitt knä har inte kännts av alls. Hurra för det. Men jag fortsätter att vara försiktig och stretcha duktigt.

Bellman

Lördag och Bellmansstafetten:
På morgonen kl 08,30 så åkte jag och yngsta dottern till hennes medryttar häst. Vädret var vackert men kyligt. Klockan 11:15 var vi hemma igen bytte om till löpar kläder i en rasande fart och gav mig av till tvärbanan. I Liljeholmen blev det ett besök på Konsum för att få i mig något ätbart. Det blev en soya jougurth och en nötbar till lunch. Väl framme i Stora Skuggan hittade jag Jerry och company. Jag skulle ta andra sträckan. Värmde upp ordentligt. Jag var lite nervös. Jag hade inte sprungit den distansen på tävling på ca 20 år! Hur gör man vilken fart ska man lägga sig på, är det bara att rusa iväg eller?
Tog dubbel dos astma spray men lät sprayen ligga kvar i ryggan för jag har ju inte behövt använda den under något lopp i sommar och nu skulle det ju bara vara "ynka" fem kilometer. Där begick jag ett STORT misstag.
När jag hade växlat med Anna - Lena och trängt mig förbi ett antal löpare så gick jag inte att hejda - jag rusade fram ett par hundra meter innan jag insåg att så här fort kan jag ju inte springa i femkilometer. Så jag saktade ned. Efter cirka en kilometer så började jag få svårt att andas, nu fick jag springa med astma i fyra hela kilometrar. Jag lät som ett tröskverk. Men det var bara att kämpa på för man sviker ju inte ett lag!!!
Kom i mål och växlade med Jerry, illamående och med en mkt ansträngd andning. Detta misstag ska jag inte göra om, det sinkade min tid rejält.
Men jag är nöjd att jag sprang på en ganska ok tid, 28,24 min och ännu nöjdare över att mitt knä skötte sig och framför allt glad och nöjd över en trevlig eftermiddag med Jerry och company.

Ta det lugnt? Jag? Nä!!!

Jag skulle ta det lugnt har jag ju sagt men det kan man göra när man blir gammal.....
Idag sms:ade Jerry och frågade om jag ville springa Bellmansstafetten. Klart jag ville. Det var länge sedan jag sprang ett fem kilometers lopp, hur lägger man upp det? Fullt speed och se hur länge det räcker.....
Jag ska köra järnet och se vilken tid jag kan komma ned i.
Nu blir det troligtvis nattvak här äldsta dottern är på fest, vet att hon är ordentlig och skötsam men kan ändå inte sluta oroa mig. Det finns ju andra som inte är det....
"Små barn små bekymmer stora barn stora bekymmer".....
Nä det kommer att gå bra och jag ska lägga mig och läsa och ringa henne emellanåt.
Natti natti

post marathon förkylning

Urk och blä jag känner mig lite förkyld, hostig och ont i halsen. Så jag får fortsätta vila för jag har inte sprungit på hela veckan!!!!!!!!!!!!!!
Om jag känner mig piggare på lördag blir det en härlig morgon jogg med Mimmi.

Stockholm Halvmarathons officiella webbplats

Stockholm Halvmarathons officiella webbplats
Här kan ni se mina tider. Såg nu att det inte alls gick så fort som jag trodde på slutet. Jag som trodde att jag ökade....

Stockholms halvmarathon-så gick det

Så var det dags igen för att springa Stockholms halvmarathon. Förra året som var första gången jag sprang den distansen, första gången jag sprang så långt, sprang jag på 2.10.15. Mitt mål har varit att nu spränga två timmars gränsen. Men eftersom jag har fått problem med löparknä så har jag omvärderat målet till att klara att springa loppet med ett ok knä.

Kvällen innan tävlingsdagen var det fullt upp här hemma. Skulle somna tidigt var planen eftersom jag hade sovit allt för kort på dagen efter att ha jobbat natt. Men det sket sig fullständigt, som vanligt natten före ett lopp hade jag jätte svårt att somna, vid 01,30 somnade jag nog. Tävlings dagen vaknade jag 07,45 för då skulle det strykas kläder, lämna lilla vovven hos hundvakten i Tumba. Försöka göra sig lite vacker, packa löparkläder och ge sig iväg på barnens kusins konfirmation med efterföljande mottagning. Jag var på dåligt humör hela dagen, stackars familj, det var tävlingsnerverna. Jag hade velat skrota hemma och ladda. Men nu blev det som det blev och vid mottagningen medans gästerna mumsade smörgåstårta bytte jag om i en städskrubb samtidigt som jag mumsade på en Flapjack, tror jag den heter, en nötbar. Fick många lycka till när jag gav mig ut i regnet på väg mot Akallas tunnelbanestation.

I Kungsträdgården träffade jag de andra från If Linnèa. Kul att se alla och nu kunde jag börja ladda. Blött och kallt var det men ändå en härlig stämning.
Jag och Helena som båda startade i sista start gruppen gav oss i väg mot startområdet. Vi värmde upp med att springa uppför slottsbacken. Det är så kul att ha någon att peppa tillsammans med, tack Helena för sällskapet. Ju mer vi närmade oss starten desto mindre regnade det.

Så gick starten, Helena såg otroligt pigg ut och flög snabbt ifrån mig och in i mål på en super tid, grattis!
Jag hade lovat mig själv att ta bryta när knät började göra ont. Tyvärr låg mitt fokus mer på knät än löpningen, de första fyra km väntade jag bara på att knät skulle ge sig till känna och när det gjorde det funderade jag när det var dags att bryta. Tänk vad dumt att slösa energi och tappa fokus pga dumma tankar. Första milen gick bra trots att knät hade börjat göra ont. 1,01 något visade klockan vid milpasseringen. Nu kan jag bryta tänkte jag för nu har jag ju fått ihop några km att skriva in i löpardagboken. Men nä ett litet tag till. Sådär höll jag på och hux flux var jag vid Slussen. Nu var det tungt, knät gjorde ont och benen var tunga, men nu var jag ju halvvägs så då var det ju lika bra att fullfölja loppet för så illa var ju inte knät. Södermälarstrand var en tung sträcka men när vi närmade oss Hornstull så hände något benen kändes pigga och jag ökade. Det flöt på trots knät. Men så alldeles innan där Tanto börjar fick jag kramp i axeln och flytet i löpningen försvann. Men det gick bra ändå krampen försvann och jag lyckades hålla ett hyfsat tempo och knät skötte sig hyfsat. När jag hade sprungit uppför sista backen vid S:t Paulsgatan så såg jag att om jag ökade så kunde jag slå min gamla tid. Sagt och gjort nu var det bara att ge allt. Sattsningen höll och när Operan syntes var det bara att ge full gas. Hade till och med krafter att spurta i mål. Min nya tid blev 2,08,44 person bästa med 01,61 minuter. Så jag är nöjd.

Träffade Fredrika när jag skulle hämta mina kläder hon var lika sprudlande glad och härlig som alltid. Grattis Fredrika till en mycket bra insatts!! Knät gjorde som väntat ondare ju kallare jag blev och på kvällen hemma hade jag ont men jag har haft betydligt ondare i knät så man får väl säga att knät ändå skötte sig.

Jag har nu tagit ett jobbigt beslut som ändå känns klokt och bra och det är att inte ställa upp i SUM i år som planerat. Om knät hade problem med 2,1 mil igår vad ska inte knät då tycka illa om 5 mil i terräng!!!
Jag som var rädd att knät skulle göra fruktansvärt ont när jag behövde lyfta det lite extra över en trottoarkant igår. Så nej SUM får vänta. Hösten får bli rehabiliterings och styrketränings period så att knät blir helt bra.
Fredrika, Peter och Ulla, och eventuellt Jerry får springa för mig med.
Grattis alla i den härliga klubben If Linnèa för era super insattser igår.

Knät sköter sig

I förmiddags sprang vovven Alice och jag 4,8km i hyfsad fart. Fast det kändes att jag var i gymmet igår och körde hårt med benen.
Knät sköter sig och på lördag tänker jag starta i Stockholms halvmarathon. Det får gå som det går. I allra värsta fall så får jag väl kliva av.
Uppladdningen tävlingsdagen kommer väl inte att vara den bästa. Kl 13.00 ska vi på konfirmation, barnens kusin ska konfirmeras. Sen följer jag väl med på mottagningen efteråt men smiter sen därifrån. Får väl ta med mig en lämplig liten matsäck att äta.
Ser verkligen fram emot lördagen. Jag ÄLSKAR tävlingar och då pratar vi löptävlingar. Jag vill ha en eller gärna två tävlingar i månaden men det funkar ju inte direkt.
Efter Sthlms halvmara så är det tävlingen med stort T, SUM min ultra debut. Få se hur det går jag har inte sprungit i terräng som det var planerat att jag skulle göra i sommar men än är det ju lite tid kvar.

Gå in på Marathonmias sida och läs om distans, inte i meter utan då mer mentalt. Hon har verkligen lyckas beskriva något som jag klurat över.
Gå även in på Fredrikas blogg och läs om hennes äventyr med Armyfitness.