söndag 7 september 2008

Stockholms halvmarathon-så gick det

Så var det dags igen för att springa Stockholms halvmarathon. Förra året som var första gången jag sprang den distansen, första gången jag sprang så långt, sprang jag på 2.10.15. Mitt mål har varit att nu spränga två timmars gränsen. Men eftersom jag har fått problem med löparknä så har jag omvärderat målet till att klara att springa loppet med ett ok knä.

Kvällen innan tävlingsdagen var det fullt upp här hemma. Skulle somna tidigt var planen eftersom jag hade sovit allt för kort på dagen efter att ha jobbat natt. Men det sket sig fullständigt, som vanligt natten före ett lopp hade jag jätte svårt att somna, vid 01,30 somnade jag nog. Tävlings dagen vaknade jag 07,45 för då skulle det strykas kläder, lämna lilla vovven hos hundvakten i Tumba. Försöka göra sig lite vacker, packa löparkläder och ge sig iväg på barnens kusins konfirmation med efterföljande mottagning. Jag var på dåligt humör hela dagen, stackars familj, det var tävlingsnerverna. Jag hade velat skrota hemma och ladda. Men nu blev det som det blev och vid mottagningen medans gästerna mumsade smörgåstårta bytte jag om i en städskrubb samtidigt som jag mumsade på en Flapjack, tror jag den heter, en nötbar. Fick många lycka till när jag gav mig ut i regnet på väg mot Akallas tunnelbanestation.

I Kungsträdgården träffade jag de andra från If Linnèa. Kul att se alla och nu kunde jag börja ladda. Blött och kallt var det men ändå en härlig stämning.
Jag och Helena som båda startade i sista start gruppen gav oss i väg mot startområdet. Vi värmde upp med att springa uppför slottsbacken. Det är så kul att ha någon att peppa tillsammans med, tack Helena för sällskapet. Ju mer vi närmade oss starten desto mindre regnade det.

Så gick starten, Helena såg otroligt pigg ut och flög snabbt ifrån mig och in i mål på en super tid, grattis!
Jag hade lovat mig själv att ta bryta när knät började göra ont. Tyvärr låg mitt fokus mer på knät än löpningen, de första fyra km väntade jag bara på att knät skulle ge sig till känna och när det gjorde det funderade jag när det var dags att bryta. Tänk vad dumt att slösa energi och tappa fokus pga dumma tankar. Första milen gick bra trots att knät hade börjat göra ont. 1,01 något visade klockan vid milpasseringen. Nu kan jag bryta tänkte jag för nu har jag ju fått ihop några km att skriva in i löpardagboken. Men nä ett litet tag till. Sådär höll jag på och hux flux var jag vid Slussen. Nu var det tungt, knät gjorde ont och benen var tunga, men nu var jag ju halvvägs så då var det ju lika bra att fullfölja loppet för så illa var ju inte knät. Södermälarstrand var en tung sträcka men när vi närmade oss Hornstull så hände något benen kändes pigga och jag ökade. Det flöt på trots knät. Men så alldeles innan där Tanto börjar fick jag kramp i axeln och flytet i löpningen försvann. Men det gick bra ändå krampen försvann och jag lyckades hålla ett hyfsat tempo och knät skötte sig hyfsat. När jag hade sprungit uppför sista backen vid S:t Paulsgatan så såg jag att om jag ökade så kunde jag slå min gamla tid. Sagt och gjort nu var det bara att ge allt. Sattsningen höll och när Operan syntes var det bara att ge full gas. Hade till och med krafter att spurta i mål. Min nya tid blev 2,08,44 person bästa med 01,61 minuter. Så jag är nöjd.

Träffade Fredrika när jag skulle hämta mina kläder hon var lika sprudlande glad och härlig som alltid. Grattis Fredrika till en mycket bra insatts!! Knät gjorde som väntat ondare ju kallare jag blev och på kvällen hemma hade jag ont men jag har haft betydligt ondare i knät så man får väl säga att knät ändå skötte sig.

Jag har nu tagit ett jobbigt beslut som ändå känns klokt och bra och det är att inte ställa upp i SUM i år som planerat. Om knät hade problem med 2,1 mil igår vad ska inte knät då tycka illa om 5 mil i terräng!!!
Jag som var rädd att knät skulle göra fruktansvärt ont när jag behövde lyfta det lite extra över en trottoarkant igår. Så nej SUM får vänta. Hösten får bli rehabiliterings och styrketränings period så att knät blir helt bra.
Fredrika, Peter och Ulla, och eventuellt Jerry får springa för mig med.
Grattis alla i den härliga klubben If Linnèa för era super insattser igår.

7 kommentarer:

Annika A sa...

Det är klokt tänkt. Jag hoppar också över SUM iår. Loppet går fler gånger. Vi får satsa tills nästa år istället! Förhoppningsvis skall jag själv snart vara kvitt den här förkylningen så jag kan komma och Linnéaträna.

gullfot sa...

Ja, vi sågs ju, så jag har inte så mycket mer att tillägga än att upprepa mina gratulationer till perset och framför allt önska lycka till med knärehaben. Jag får tänka att jag springer för er också under SUM! Vi ses på nåt lite kortare pass...

MarathonMia sa...

Grattis till personbästa! Synd på knät, se till att det blir bra så kommer du tillbaka med nya krafter!

Löparfantasten sa...

Annika: Vi tar SUm nästa år och då äger vi banan jag lovar. Förberedda, laddade och starka!!!
Hoppas förkylningen ger med sig snart vore kul att ses. Jag får se hur det blir med Linnèa träningarna för jag har det så svårt med att ta det lugnt när jag är där...

Fredrika: Tack och kul att du springer för oss!
Japp vi ses.
Kram

Löparfantasten sa...

Tack Mia!
Grattis själv till din super tid!
du är så snabb och duktig.
Vi hörs

Anonym sa...

Bra jobbat på halvmaran!
Nästa gång är det en etta som första siffra i resultatet.
Hoppas knät blir bättre så du kan elda på i god stil!

Backen vis S:t Paulsgatan var hemsk..

:-)

Sanna sa...

Grattis till PB! Snyggt jobbat. Hoppas du kryar på dig. Dumt med knän som bråkar :-(