STOCKHOLM MARATHON

Nu är jag redo för att återberätta min marathon upplevelse. Nu när allt har sjunkit in och livet börjar te sig normalt igen.
Då börjar vi: Jag hade ställt väckar klockan på halv nio på lördags morgon. Tänkte att jag äter en sen frukost och sen ett mellanmål före loppet. Men tävlingsnerverna gjorde att jag vaknade halv sju och behövde besöka ett visst ställe -- två gånger. Sen var det lögn att somna om men låg och läste lite löpning i Runners World. När maken vaknade gick vi på en uppfriskande morgon promenad med Alice. Frukosten blev sen klockan hann bli över nio innan vi åt. Jag åt fiberhavregryns gröt och en smörgås. Sen var jag som en yr höna när jag långsamt började göra mig i ordning. Ville att tiden skulle gå fort så att jag kunde ge mig iväg på mitt stora äventyr!!
Klockan elva kunde jag inte hålla mig längre utan sa hejdå till min familj och åkte mot Stadion där jag hade bestämt träff med J, som hade blivit frisk!!!! J lärde jag känna på långpasset i december med teamfakta och vi har hållt kontakt via jogg.se hela vintern och våren. Så jag såg verkligen fram emot att träffa honom igen.
Otroligt nog så hittade vi varandra direkt där vi hade bestämt träff utanför Danika hallen. Efter att J hade hämtat sin nummerlapp så letade vi reda på en liten lucka i skuggan i gräset. Där satt vi och gjorde oss iordning laddade och slappade. Fjärilarna dansade i magen men de höll sig ganska lugna. Det var en mycket bra uppladdning att sitta där med J och prata löpning, barn m.m Antagligen hjälpte det mycket för att hålla fjärilarna i schack. Tack J.
När det började närma sig start tid lämnade vi in våra påsar för förvarning och begav oss till våra respektive startgrupper. Tyvärr var vi i olika grupper J i D och jag i F.
Det blev en halv timmes väntan i start fållan. Lyckades leta upp lite skugga. Nu längtade jag verkligen tills starten skulle gå, benen ville röra på sig.

Klockan två gick start skottet och vi började röra oss framåt sakta sakta. Ca sju minuter över två passerade jag den röda mattan som registrerade min start tid. Nu var äventyret igång. Men ingen kan påstå att det gick fort i början. De första fem km var de långsammaste i hela loppet. Men det gick ändå att springa och det var ju huvudsaken för jag hade ju inte bråttom jag hade lovat mig själv att gå ut lugnt att inte dras med i andras tempo. Längs Vallhalla vägen var det tom ngn som gick, redan. Men det kanske var en medveten taktik. När gärdet närmade sig så såg man män stå och uträtta sina behov mot träd både här och där. Hur kommer det sig att manliga löpare blir kissnödiga hela tiden och inte kvinnor? Är det så att bara för att det är lite krångligare för oss så kniper vi medans männen bejakar sin kissnödighet mest hela tiden? Oj nu svävade jag visst ut en aning. Tillbaks till löpningen. Jag hade tagit med mig en halv liters pet flaska och låtit vätske bältet stanna kvar på ÖIP. Kände att det var skönt att springa utan att ha ngt runt midjan. Så jag härmade J och tog med mig en flaska i handen och kunde då hoppa över den första vätske kontrollen vilket visade sig vara klokt då det var kö där.

Det var härligt att springa solen sken och mycket publik. Nu började jag hålla utkik efter mina supporters. När Gärdet sträckan led mot sitt slut så såg jag plötsligt min svåger och hans familj. De hade inte upptäckt mig så jag hoppade fram och sa bu. Jätte kul att se bekanta ansikten och känna deras stöd. När Strandvägen kom kunde man springa i skuggan i alèn. Vid Strandvägen så stod min tränar kollegas man och hejade främst på sin fru men jag fick också lite hurra rop tack tack.
Värmen var inte så jobbig som jag hade varit rädd för jag blötte min keps med jämna mellanrum och sprang genom duscharna.
Jag höll mig till planen att dricka vid varje kontroll av både vatten och sportdryck och gå medans jag drack. Fast det var jobbigt att gå de få metrarna för man ville ju springa.

Så sprang vi förbi Kungsträdgården, benen var pigga och ännu var det låååångt till mål. Sen passerades slottet och alla turister. Nu väntade en lång och seg sträcka, Södermälarstrand. Jag förökte nu låta bli att tänka på att allt jag passerar kommer jag att se en gång till. Tittade på den vackra utsikten och konstaterade som vanligt att Stockholm är otroligt vackert.
Nu närmade sig Västerbron, jag visste att min kompis S skulle sitta i backen upp mot bron så jag frångick min plan lite planen var att gå uppför de värsta uppförsbackarna för att inte slösa energi.
Om jag går så fort jag kan uppför en backe, så går det nästan lika fort som om jag sprigner sakta uppför och på köpet så använder jag andra muskler ett tag och tar inte ut mig i onödan. Men nu satt ju S där och hur skulle det se ut om jag gick redan på första varvet. Så jag sprang. S satt där hon hade lovat och hejade glatt. Uppe på bron letade jag med min blick efter Mimmi min löparkompis, som hade sagt att hon skulle stå vid Västerbron. Plötsligt såg jag henne stå på andra sidan vägbanan med sin rara familj. Fick energi av hennes härligt smittsamma leende. Fortsatte springa en bit till uppför Västerbron men där det blev som brantast så tog jag och gick.

Sen bar det av nedför mot Rålambshovsparken och därifrån får jag fortsätta imorgon för nu går ögonen i kors.

Placering
1711
Sluttid
4.45.20
Genomsnittsfart
6.45/km


Distans Tid Min/km Plac
5 km 0.34.33 6.54/km 2540

10 km 1.08.27 6.46/km 2383

15 km 1.42.35 6.49/km 2291

20 km 2.17.06 6.54/km 2224

Halvmaraton 2.24.07 6.22/km 2166

25 km 2.49.20 6.27/km 2040

30 km 3.23.37 6.51/km 1929

40 km 4.32.01 1756

Mål 4.45.20 6.03/km 1711