Nu var det tungt här har jag den långsammaste kilometer tiden om man räknar bort de första fem kilometrarna. Vid slussen hejar publiken glatt och lite kraft återvänder, springer in under Slussen där bjuds det på sval avgas luft. Nu börjar lååånga Södermälarstrand. Vid halva ungerfär bjuds det på buljong. Tvekade om jag skulle ta en mugg eller inte, det lät inte direkt lockande. Men jag tog två, tre klunkar och det gav resultat om än psykologiskt.
Nu var jag ju tvungen att se pigg ut igen för om jag hade tur satt S kvar på sin plats vid backen upp mot Västerbron. Men jag insåg att det var lika bra och ta en snabb promenad uppför backen för att inte slösa krafter. S satt där och var så gullig och gav mig lite putt hjälp uppför. Tack.
På Västerbron såg jag två söta damer (de kanske inte var så gamla, men gav det intrycket. DE SPRANG OM MIG!! Sakt och gjort jag tog rygg på dom längs med Norr Mälarstrand. Nu kändes det verkligen som om slutet snart närmade sig och jag kände vittring på en bättre tid än vad jag har vågat hoppas på.
Före Torsgatan såg jag tjejen jag träffade under första varvet, hon från Vällingby marathon. Såg henne på nästan exakt samma plats som på första varvet. Nu hade jag tappat bort damerna, ingen aning vart dom tog vägen men jag väljer att tro att jag svischade förbi dom. Så jag tog rygg på henne. På slutet av Torsgatan bjöds det på druvsocker som jag tog emot det skulle jag inte ha gjort och vad torrt det blev som att tugga krita. Som tur var dök det upp en vätskekontroll.
Apropå saker att stoppa i munnen så tror jag det var alldelles på slutet av loppet som jag fick en hink räckt mot mig, stoppade ner handen för att ta upp det det bjöds på. I min hand fick jag något slemmigt runt avlångt min association gick till mördar sniglar. Urk!! Det var salt gurka, tog en tugga bara för att. Men urk säger jag igen.
De sista tre kilometrarna var långa. Kollade min klocka och såg att jag otroligt nog borde ha changs att komma i mål på 4.45 mina drömmars tid. Nu ökade jag takten rejält, kände att jag hade krafter kvar. Plötsligt när vi svängde in på Sturegatan såg jag Stadion åh vilken underbar syn all trötthet var som bortblåst och en tår fuktade ögonen. Trodde ett tag att jag skulle brista i gråt. Men man kan ju inte springa snabbt om man inte ser något pga alla tårar....
Nu ökades takten igen. De sista två km sprang jag om ca 40 löpare. Kilometertiden var nu 6.10. In på Stadion ökade ännu mer in på upploppet la in värsta spurten. I mål på 4.45.20!!!!!!!!!!!!!!!!!
Nu blev ögat blött igen och en lyckogråt klump i halsen infann sig. Åh vilken härlig känsla. Min söta dotter och hennes kompis kom fram till mig åh så kul det var att se dom. Min man och svåger nr 1 hade försökt ta kort men jag var visst för snabb för dom och sen hittade jag inte dom igen. Inne på Stadion var också svågerns barn och fru och hejade. Tack för att ni höll ut en hel dag i värmen. Fick min fina medalj som jag ska vårda ömt.
Åter på ÖIP fick jag finish t-shirten och en påse med ätbart. Efter mkt om och men fick jag min påse med kläder som jag lämnat in. Den hade ställts i fel nummer ordning. Så det tog lite tid. Dottern och kompisen orkade inte vänta utan åkte före hem.
På väg mot Stadions tunnelbana så kom jag på att jag lika gärna kunde promenera till Hötorget och åka därifrån. Det måste vara ett bra betyg åt mina ben. Visst var jag trött men inte alls så illa som jag trodde. Inget illa mående och inga krämpor. Nu var denna långa rapport slut och tack ni som orkat läsa ända hit. Som avslutning kan jag konstatera att detta bara var början på min marathon karriär. Nu ska här planeras.
torsdag 5 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är jag som skall tacka för trevlig läsning! Än en gång, grattis. Och du - Månkarbo Marathon 2 Augusti? Jag är anmäld :-D
Skicka en kommentar