måndag 25 augusti 2008

J**^*^*^*^*LA SK*^*^*^T KNÄ!

I torsdags tränade jag stegintervaller med If Linnèa. Mina första stegintervaller någonsin! Trodde inte att jag skulle kunna konsentrera mig på löpningen eftersom jag skulle behöva tänka hela tiden och det är ju inte lätt :-)
Men vi backar lite, bestämde mig på kvällen att jag trots hällregn skulle springa de 3km till Zinken. Kom dit som en dränkt katt men jag var i gott sällskap av andra genom blöta Linneaner. Vi skulle börja med uppvärmning, jag, Helena och Fredrika beslöt oss för att gena lite för att orka med intervallerna. Vid det här laget hade det slutat regna. Benen kändes tunga och jag undrade hur jag skulle orka med intervallerna.
Men allt går med härliga klubbkamrater och hör och häpna jag kunde springa och tänka samtidigt! Vi började på 1000m sen 800m, 600m, 400m och sen 200 meter sen jobbade man sig upp till 1000 igen. När jag hade en fyra varv kvar sådär började mitt högra knä som svek mig på långpasset Hornstull-Järna göra sig till känna. Men skam den som ger sig tänkte jag fast det var ju idiotiskt skulle det visa sig. När jag hade klarat av alla intervaller gjorde knät mycket ont. Men jag var ju nöjd över att ha orkat även om det inte gick särskilt fort. När vi gick tillbaks till klubblokalen gjorde det allt ondare. Det var nu jag började bäva mig inför hur jag skulle ta mig hem, korkade jag hade lämnat SL kortet hemma för jag skulle ju springa hem. Strech i klubblokalen och lite eftersnack. En rar och omtänksam tjej erbjöd mig en förköpsremsa för att ta mig hem, men korkade jag som alltid ska klara mig själv och fullfölja planen sa att jag skulle klara av att promenera hem. Det var den längsta och långsammaste promenad jag har gjort. Kallt var det i de blöta löparkläderna och knät gjorde så ont. Mycket värre än förra gången.
Men efter drygt en timme kom jag hem.
Sov dåligt den natten eftersom knät gjorde ont vid varje rörelse.
Men redan nästa eftermiddag började knäontet att släppa och fram på kvällen kunde jag till och med spela fotboll när jag hade dotterns träning.
Oj vad jag klagar men jag är så trött på löparknät. Nu måste jag bli bättre på streching och imorgon ska jag återuppta styrketräningen. På kvällen imorgon blir det backintervaller med If Linnèa men jag har lovat maken att avbryta om jag får ont.

3 kommentarer:

MarathonMia sa...

stretch och vila, stretch och vila. Det ordnar sig! Sök på löparknä på nätet och sug i dig all information - vi vill ju ha med dig på tärningarna!

Helena sa...

Hoppas knät blir bra fort!! Så du kan träna igen snart:D

Löparfantasten sa...

TAck för peppande ord!!!