Sälen

Börjar här så smått berätta om vår vistelse i Sälen, har en kort paus på jobbet...
Den 15/3 satte vi oss i bilen och styrde mot den mysiga stugan i Sälen. Vi kom upp vid 17:30 tiden efter att ha storhandlat matvaror i Malugn.
Vi skyndade oss ner till den trevliga skiduthyrningen. Jag skulle hyra, för första gången, skidor. Jag har efter att envist kört på mina 20 år gamla 180 cm långa slalom skidor, på den tiden tävlingsskidor, äntligen bestämt mig för att lyxa till det. Jag hyrde värsting carving skidor. Och vilken skillnad!!!! Jag flög fram i backen, vilken känsla det var så härligt så nu får väl antagligen inte mina gamla trogna skidor komma ut i skidbackarna nå mer.
Tillbaks i stugan började vi packa upp kläder och när det var klart så skulle vi bädda. Men var har alla påslakan, lakan, örngott och handukar tagit vägen undrade jag då. Jo den kassen stod kvar i vår hall hemma i Stockholm!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ja någon gång var det väl dags att glömma något. Så mycket som jag genom åren har rest och aldrig glömt någon väska. Så det var bara att sätta sig i bilen och åka till Ica toppen och spendera hutlösa 1200 kr på lakan, påslakan, örngott och handukar. Det sved vill jag lova, men jag försökte intala mig själv att det var kul med nya påslakan m.m det lyckades så där.
Nästa dag så tog vi skidor och snowboards och gick till Högfjällsbackarna och åkte där en lagom start på skidsemestern.
Hela veckan förutom en dag bjöd på blå himmel och sol. Så våra fräknar formligen ploppade upp.
Barnen blev bara duktigare och duktigare på sina snowboards. Jag bytte mina skidor mot en av barnens snowboards två timmar och behärskade mot slutet barnbacken. Stolt var jag då vill jag lova. Men nästa dag i Hundfjället där vi förövrigt var 2 dagar, lånade jag brädan igen och där var barnbacken högre. Efter att ha klarat den relativt branta knappliften skulle jag ta mig ned och nu gick det inte lika bra oj vad jag ramlade hade huvudvärk och öm rumpa så när dottern kom med mina skidor så sa jag att hon skulle ta sin bräda...............man vill ju inte riskera marathon starten!!
Första eftermiddagen efter skidåkningen gav jag mig ut på en springtur längs vägen men det var ingen höjdare, halt och eländigt och bilarna svischade förbi alldelles för nära. 8 km fick jag i varje fall ihop. Följande eftermiddagar blev det längd i stället men det skriver jag om senare för nu måste jag jobba igen.